The Junebug SymphonyEn galen, passionerad, humoristisk, akrobatisk förförisk cirkus symfoni.James Thiérrée presenterar en symfoni i cirkusform som hade sin urpremiär på Orionteatern den 3 juni 1998 och spelades igen 2003.
Julen 1995 besökte för första gången den franska cirkusen Le Cirque Invisible Stockholm och Orionteatern. Medverkande i cirkusen som drivs av Victoria Chaplin Thiérrée och Jean Baptiste Thiérrée var James Thiérrée, som med skicklighet, charm och värme tillsammans med sina föräldrar totalt förförde den svenska publiken. Sedan dess har Le Cirque Invisible besökt Orionteatern flera gånger och spelat för fulla hus, men utan sonen som förutom att han startat sin egen cirkus arbetat som skådespelare för både teater och film, med bl a Peter Greenaway, Robert Wilson, Carlos Santos, Beno Besson, och Colin Serrau.
I the Junebug Symphony passerar ett dygn, årstiderna, mat och dryck, kläder och möbler, romantik och hastiga möten, glädje, gräl, längtan och förförelse, det ena följer efter det andra som hastiga penseldrag men allt berör och är lika viktigt för målningens helhet.
Efter en världsturné som pågått i fem år , sluter vi nu cirkeln 2003 med de absolut sista av denna kritikerrosade galna, passionerade, humoristiska, akrobatiska förföriska cirkussymfoni.
I The Junebug Symphony passerar ett dygn, årstiderna, mat och dryck, kläder och möbler, romantik och hastiga möten, glädje och gräl, längtan och förförelse, det ena följer efter det andra som hastiga penseldrag men allt berör och är lika viktigt för målningens helhet.
Pressklipp"...den 24-årige James Thiérrée brottas med sina demoner i drömmens värld i La symphonie du Hanneton (Ollonborresymfonin). Med sin charmerande fysiska närvaro tar han sömnen som utgångspunkt för en audiellt och visuellt fantastisk och mardrömslik resa in i det undermedvetna.
Här ingår både traditionell akrobatik, förvandlingsnummer, dans och slapstick ā la Chaplin, Thiérrées morfar. Det börjar med att hans kropp bokstavligen faller i bitar i sängen och slutar med en barock måltid där han går till strid mot en förfader rustad i klirrande bordssilver.
Freud, Dalí, Archimboldo och en hel orkester rör sig i skrymslena, men också andligen Thiérrées föräldrar, Victoria Chaplin och Jean Baptiste Thiérrée, som driver den Sverigebekanta Le Cirque Invisible. Några nummer är ett slags dubbelbottnad reverens till dem, men unge Thiérrée har gott om eget material och medarbetare som hängivet kastar sig in i leken.
Svensken Magnus Jakobsson har god tajmning som dubbelgångare och en välgörande galenskap då han handlöst voltar i tomma luften eller törnar emot möblerna. Hanneton är en sanslös och gränslös föreställning som gör en lycklig. Stockholm borde vara nästa anhalt!" Anna Ångström, SvD aug-02
Foto: Muriel Delepont
Foto: Muriel Delepont